Då var det måndag igen, den där jobbiga måndagen. Att lämna ifrån sig sina barn för att veta att det är hela sju dagar kvar tills vi ses igen. Att stå där i dörren och vinka hejdå när dom nöjt går in och leker medans jag skriker inombords. Man borde vara glad att barnen inte protesterar över att bli lämnade, men inte denna måndag.
