Då, nu och imorgon !
I tre dagar har jag varit hemma och vabbat nu och jag känner att det enda jag gjort dom här dagarna är att tänka. Jag har tänkt på allt som varit, jag har tänkt på allt som är och jag har tänkt på allt som jag vill ska bli !
Ibland känner jag mig lycklig över tillvaron och kan inte göra annat än att le, men sen blir jag plötsligt förbannad på mig själv över att jag inte kommer någonstans eller rättare sagt att det kommer ta så lång tid innan jag når alla mina framtida mål. Först måste jag ju läsa upp gymnasiebetygen, sen är det utbildning i några år och efter de ska man ju hitta ett jobb. Va kan de ta, fem-sex år kanske ?
Ska jag behöva vänta i över fem år på att känna trygghet i form av ett fast arbete, ska jag behöva vänta i över fem år på att ha ekonomisk möjlighet att spara till en ordentlig semester för mig och mina barn, ska jag i över fem år behöva vänta på att investera i ett hem som mina barn kan växa upp i och vara stolta över ?
Om fem år är jag 28 år och ska fylla 29 så egentligen behöver jag ju inte ha så bråttom.. Då går mina tankar tillbaka till nuet, känner mig rätt nöjd och funderar över vad vi ska äta för middag i morgon ! :)